Jag har en regel i livet, ångra inget. Det är enkelt, man gör inget man kan tänka sig ångra senare. Trots alla karatefyllor har jag INGET jag ångrar. Självklart har man gjort dumma saker som man skäms lite över.
Men inget jag ångrar och vill få ogjort, - eller jag har aldrig haft. Fram tills nu.

Det finns något jag ångrar så brutalt, det började den 9 December 2011. Då jag träffade honom för första gången. Jag ångrar ännu mer den 20 December när jag faktiskt mailade honom. Sen det jag ångrar ännu mer är den 25 Januari. Första gången vi, aa. Whatever.

Som sagt, jag brukar aldrig ångra något, jag står för vad jag gör och jag brukar lära av mina misstag.
Efter J trodde jag att jag hade "idiot-radarn" på, och att jag aldrig mer skulle falla för någon som senare skulle behandla mig som skit. Någon som säger att dom verkligen gillar en, och att dom inte ska någonstans, utan kommer finnas där, men när det krisar är dom borta snabbare än blixten.

Problemet är att jag bryr mig, jag kan inte bara rycka på axlarna och stänga av. Ni som känner mig vet hur hårt jag krigade för J, i över TRE år. Jag vet inte ens vad det är jag försöker hålla fast vid, jag tänker tillbaka på saker som hänt tidigare, jämför med tidigare upplevelser, och ingen har något fått mig såhär ledsen, fått mig att må såhär dåligt och totalt bara vilja ge upp allt. Jag hatar honom så jävla mycket emellanåt. Jag vill inget hellre än att han ska må lika sämst som jag gör. Men samtidigt är jag glad att han inte gör det, för jag tror att grabben jag lärde känna finns där inne någonstans, och den killen va bra, han förtjänar att vara glad och ha det bra.

Helt ärligt vet jag inte om jag ska skrika eller gråta, jag är så ledsen, men samtidigt så jävla förbannad.
En del av mig saknar honom som fan, en annan undrar hur en människa kan bara så känslokall och egoistisk.
Jag känner ibland att jag inte behöver honom, medans en annan del undrar hur man kan leva med att skita i sitt egna barn?

Jag önskar att jag kunde få dig ogjord, att vi aldrig träffades, att jag aldrig föll för dig. Att jag aldrig tänkte på att det faktiskt kunde bli något och att du va min drömgrabb.

Det jag är glad över dock, är att jag aldrig är ensam längre, och kommer aldrig mer behöva vara.
Även utan dig så har jag alltid någon som du inte kommer ha, jag kommer få känna någon som du inte kommer få. Så även om jag är ledsen ibland och saknar dig, har jag flera år av en mycket större kärlek framför mig! Vilket du kommer missa, när du egentligen bör uppleva samma sak.