En del av mig undrar..

Hur det känns, hur du kan leva med vad du gjorde? Hur du kunde svika mig så otroligt mycket.. Hur du kan sitta och säga att du bryr dig, att du ska finnas här när allt du gjorde va att blåsa mig.. Brutalt.


Själv skäms jag bara, att jag litade på dig, att jag såg dig som en vän.. Och att jag räknade med dig.
Shame on me.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0