Det händer saker.

Saker jag inte vill dela med mig av, förutom till ett väldigt få antal människor.
Som jag vill välja själv.


Tyvärr.

:)

En bild säger mer än tusen ord..

Ahhhh tja.

Idag har jag bara hängt på sjukan typ, som vanligt. Pollenallergin har verkligen tagit över detta år. Har fått nässpray och tabletter att ta så ska det bli bättre förhoppningsvis.
Dock blir man sjukt seg av tabletterna märker jag, klockan är bara strax över sju och jag är helt död.

Förövrigt är jag grymt besviken med, på en person jag verkligen brydde mig och. En person jag verkligen trodde var min vän men som svek så grymt mycket..

Kom ihåg vem du sårar, för jag kommer aldrig glömma det här, eller förlåta det.. Någonsin igen.

Dags att försöka sova.

Kan inte andas, ögonen rinner och allt är värdelöst =(
Ska försöka sova en hel natt utan att vakna, vi får se hur det går.

Minnen.

Tänk hur annorlunda livet hade varit om man inte alls levde för att göra andra nöjda? Om man bara tänkte på sig själv? Varje gång någon sagt "Du får välja mellan blabla och blabla.." Tänk om man då hade sagt Fuck you, och gått sin egen väg? Istället för att ta någons sida?

Jag menar, hur mogen är man om man kan säga upp vad man kallar "vänskap" för att en person umgås med någon en annan ogillar? Egentligen bryr jag mig inte, men jag tror på andra chanser, ibland behövs en tredje, fjärde och femte. Men man kommer inte någonstans genom att vara arg?

Jag kan inte räkna alla gånger jag varit osams med Nathalie eller Evve, men sånt hör till.
Vänner bråkar, vänner kan hata varandra, men är man vänner på riktigt så klarar man det.

Då kan man som mig och Nathalie tillexempel, inte ses på hur länge som helst. Men när vi träffas är det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Det är äkta vänskap.

Vänskap är inte att säga "Om du umgås med henne är inte vi vänner" och sen radera folk från facebook.
Det är omoget, det är även omoget att ljuga, och jag är inte dum. Jag märker sånt.

Man ska aldrig lita på någon som säger "Jag trodde vi va vänner.." För när man använder den frasen vill man något, man vill antingen ha något eller förhindra något. Det är rätt kul egentligen, jag tänker på en speciell person nu som verkligen körde den stilen: "Jag trodde vi va vänner, du tänker väl för guds skull inte umgås med henne/honom?". Nu sa h*n inte det exakt med dom orden, men det va något i den stilen.

Två dagar efter jag träffat den personen tog personen som sagt det ovanstående bort mig från facebook och inte hört av sig sen dess.

Är det vänskap? - Isåfall klarar jag mig utan!

Finast!



Dessa fick jag skickade till jobbet för ett tag sen, tror ni jag blev glad?
Bästaste blommorna från snällaste grabben!

Självgodhet.

Jag är lite speciell av mig, jag tycker att man ska tycka bra om sig själv. Men när man hissar sig själv till skyarna, och helt tappar fokus från vart fokus bör vara.


Det handlar om lillen, inte om dig. Väx upp.

Det gick ju åt helvete.

Bloggande hamnade lite på is, blev hämtad från jobbet av ambulans och fick spendera Onsdagen på SÖS.
Inte så himla spännande, dock är morfin fan en fin grej.

Hursom så mår jag bättre nu, hoppas jag. Har bara legat i sängen sen jag blev utskriven. Jag börjar bli hungrig. Hmm..

Hej alla glada!

Jag har precis sovit i två timmar, är så jäkla trött ibland!
Har iofs varit vaken ett tag och förberett middagen, hasselbackspotatis med biff ska det bli!

Nomnomnom, i övrigt händer det inte så mycket, ligger i sängen och tänker på om jag är sugen på Ramlösa, Coca Cola eller mjölk, ni ser ju vilka problem jag har?!
Senare tänkte jag åka och handla, för när jag vaknade var jag sugen på fil med en skivad banan i, och det har ju inte jag hemma såklart!

Tissla har även kommit på en kul lek som verkar gå ut på att klättra på mig. Jag tror hon kallar den "Klättra och häng i matte så mycket som möjligt och se hur lång tid det tar innan hon bränner av". Jävligt jobbigt börjar det bli då hon just i detta nu ligger PÅ min arm och hand. Kul att skriva med en hand? Svar nej.

Värdefullt.

Igår satt jag och pratade med Micaela i lite över en timme, och jag kom fram till en sak som inte är så bra! Jag har jämt tänkt att tatuera in "Always forgive, never forget", förut kände jag att det va så jävla klockrent.

Men jag har kommit fram till att det är anledningen till att jag i slutändan inte är glad! Jag ska inte alltid förlåta, och man kan faktiskt glömma.

Nu kör vi om, always forget, sometimes forgive!

One regret.

Jag har en regel i livet, ångra inget. Det är enkelt, man gör inget man kan tänka sig ångra senare. Trots alla karatefyllor har jag INGET jag ångrar. Självklart har man gjort dumma saker som man skäms lite över.
Men inget jag ångrar och vill få ogjort, - eller jag har aldrig haft. Fram tills nu.

Det finns något jag ångrar så brutalt, det började den 9 December 2011. Då jag träffade honom för första gången. Jag ångrar ännu mer den 20 December när jag faktiskt mailade honom. Sen det jag ångrar ännu mer är den 25 Januari. Första gången vi, aa. Whatever.

Som sagt, jag brukar aldrig ångra något, jag står för vad jag gör och jag brukar lära av mina misstag.
Efter J trodde jag att jag hade "idiot-radarn" på, och att jag aldrig mer skulle falla för någon som senare skulle behandla mig som skit. Någon som säger att dom verkligen gillar en, och att dom inte ska någonstans, utan kommer finnas där, men när det krisar är dom borta snabbare än blixten.

Problemet är att jag bryr mig, jag kan inte bara rycka på axlarna och stänga av. Ni som känner mig vet hur hårt jag krigade för J, i över TRE år. Jag vet inte ens vad det är jag försöker hålla fast vid, jag tänker tillbaka på saker som hänt tidigare, jämför med tidigare upplevelser, och ingen har något fått mig såhär ledsen, fått mig att må såhär dåligt och totalt bara vilja ge upp allt. Jag hatar honom så jävla mycket emellanåt. Jag vill inget hellre än att han ska må lika sämst som jag gör. Men samtidigt är jag glad att han inte gör det, för jag tror att grabben jag lärde känna finns där inne någonstans, och den killen va bra, han förtjänar att vara glad och ha det bra.

Helt ärligt vet jag inte om jag ska skrika eller gråta, jag är så ledsen, men samtidigt så jävla förbannad.
En del av mig saknar honom som fan, en annan undrar hur en människa kan bara så känslokall och egoistisk.
Jag känner ibland att jag inte behöver honom, medans en annan del undrar hur man kan leva med att skita i sitt egna barn?

Jag önskar att jag kunde få dig ogjord, att vi aldrig träffades, att jag aldrig föll för dig. Att jag aldrig tänkte på att det faktiskt kunde bli något och att du va min drömgrabb.

Det jag är glad över dock, är att jag aldrig är ensam längre, och kommer aldrig mer behöva vara.
Även utan dig så har jag alltid någon som du inte kommer ha, jag kommer få känna någon som du inte kommer få. Så även om jag är ledsen ibland och saknar dig, har jag flera år av en mycket större kärlek framför mig! Vilket du kommer missa, när du egentligen bör uppleva samma sak.

Hej bloggen!

Haha, länge sen man drog den linen!

Tänkte börja köra lite inlägg, för let's face it! Jag har inte så mycket annat för mig..
Sen händer det förvisso en massa saker i mitt liv just nu, rätt spännande saker faktiskt!
Roliga saker tycker jag, sen finns det en person som inte tycker det är lika spännande.

Ni kommer troligtvis få höra en del om det så vi kan ju kalla honom för idioten så blandar man inte ihop honom med någon viktig person!


Ska ta en dusch, uppdaterar mer senare!

Välkommen till min nya blogg!

RSS 2.0